ledigbloggen

Det här hade kunnat gått till historien som ledigbloggens längsta inlägg. Det vill säga om jag tagit min och Emmas msn-konversation och helt enkelt tejpat in den här. Men så roligt ska vi inte ha. Vi konstaterar bara att vi tycker om varandra så mycket att det är helt sjukt. Men sjukt BRA. Att jag har sånna underbara vänner som Emma gör allting mycket lättare. Hela tiden, mer eller mindre!! Jag är en lyckligt lottad själ och sånt tänker jag ta vara på från och med nu :)

Varför hakar man upp sig på saker som egentligen inte betyder nått? VILL man vara till viss del olycklig? MÅSTE något i ens liv vara som man inte vill. Eller är det bara jag som är fucked up? Jag tänker sluta upp med det. För det är inte hälsosamt, inte kul. Inte heller är det särskilt svårt att bara strunta i, EGENTLIGEN. Det är ju inget. Det har hänt så många gånger och det suger lika stenhårt varje gång, fast att det inte är nått. Nämnde jag att jag var fucked up föresten?

Anywaaaaay people. Imorgon bär det av till London, mitt nutida... hem? igen. Det känns mycket bra. Besöket i Falun var nice och jag är glad att jag gjorde det, också glad att det är över, att jag får åka tillbaka. Det kommer vara saker här hemma som jag saknar när jag åker tillbaka, men det är mer saker jag saknar när jag inte är i London, för tillfället. Det jag saknar här är mina vänner. Men som tidigare sagt idag; när man vet att man har vänner för livet så gör det inget att man är ifrån de ett tag. Det är snarare ett måste för att man ska kunna ha sådana vänner. Och med den lilla visdomen avslutar jag detta förvirrade inlägg och tar mej en blund i sängen. MIN säng. DEN kommer jag också att sakna!

peace out y'all! /B