ledigbloggen

Jag saknar Martina. Martina är en av mina allraallra bästa vänner och min absolut äldsta vän! Vi har gjort väldigt mycket tillsammans. Lekt med Barbies och haft sönder dem, spelat teater för varann på toaletten, gått luciatåg på fyra pers, spelat fotboll och förlorat, spelat fotboll och vunnit (SKOJA! eller?), haft alldeles för långa gräl, blivit fulla ihop, spelat bandy, lottat fram veckans pojkvän, ätit en chipspåse på en halvtimme BLANKT!, rest tillsammans, skrattat, åkt buss, pratat OCH SÅ MYCKET MER.

Vi har varit vänner i 13 år! Det är sjukt. Vi har alltid varit en del av varandras vardagar då vi även gått i samma klass i 13 år. Ja, ibland har det kanske varit en aning påfrestande, men i det stora hela är det bara så att jag aldrig skulle klara mig utan henne! Hon har varit borta i en månad, inte ens det än, med sin pojkvän på tågluff och jag fattar inte att jag saknar henne så mycket som jag faktiskt gör. Men det gör jag! Sjukt mycket! STÖRT mycket.

Men hon kommer hem på torsdag! Det är inte imorrn men nästa dag. DÅ ÄR HON HEMMA!!

& jag tänker avsluta det hela med en klyscha (usch vad jag hatar det, men klyschor stämmer faktiskt i 99 fall av 100). Det här är verkligen en sådan vänskap som inte växer på träd!
 

Lill-Bräl & Lill-Mört


Bräl & Mört som tror dom är stora.