ledigbloggen

Jag känner mig tom. Eller... Jag vet inte hur jag ska känna mig. Imorgon lämnar jag mitt hem och allt jag känner till, allt jag älskar, för något så stort och okänt. Jag har träffat mina vänner för sista gången på förmodligen aslänge och jag kan inte låta bli att gråta. Jag vill inte gråta för jag vet att jag måste göra det här, jag kan inte stanna här. & jag VILL göra det här, ja det är klart jag vill. Annars hade jag inte gjort det. Men just nu känns det bara så fel. Jag ska lämna mina bästa vänner i hela världen, andra underbara människor jag lärt känna så himla mycket mer på sistone, min familj & allt som alltid funnits där. I hela mitt liv.

Det är så mycket jag borde göra nu. Men jag kan inte ta tag i det. Jag borde packa klart, fortsätta kopiera mina betyg, skriva ut brev & kartor och sånt. Men jag pallar inte & jag undrar hur jag ska kunna sätta mig i bilen och bege mig till Arlanda tidigt imorrn. DET ÄR SÅ MYCKET JAG VILL HINNA MED. Men det går inte och jag vet att på något sätt kommer jag hinna klart. Det gör man väl alltid? Eller?

Jag vill i alla fall säga hur mycket jag kommer sakna en hel del personer här & att de personerna vet vilka de är. Det vet ni, våga inte påstå nått annat!

Nu ska jag ta tag i det här. Hejdå på ett tag, Emma får hålla ställningarna här nu tror jag! Kanske hörs vi. Vafan säger jag?! KLART VI HÖRS KOMPISAR!!! Lev livet och gör det du mår bra av, det är väldigt viktigt. PUSS!