ledigbloggen

Jag (Emma) är fortfarande ledig. Och jag är ledsen att säga det Mange Schmidt, men jag vill inte vara ledig resten av mitt liv längre. Jag klarar av dekadenta fester, men vill inte vara på konstant semester längre. Jag vill ha ett jobb, göra nytta och tjäna pengar! Därför fortsätter jag med mitt eviga arbetssökande. Det ger intervjutillfällen, men när det är 300 sökande på en tjänst är inte optimismen på topp. Det är satans otur att vi föddes 1990 och tog studenten och kom ut på arbetsmarknaden just i år.

Så, vad gör jag då på dagarna? Det vet jag att det seriöst är många som undrar. Och nej, jag gör kanske ingen samhällsnytta, men jag gör massa saker som ger så kallat mervärde i livet. Tar revansch på de 18 år då jag med stor möda har tvingat mig själv upp ur sängen klockan sju på morgonen mot min vilja, aka: jag sover mycket. Sen fikar jag, lagar mat, äter mat, umgås, pratar, tänker, skriver, städar, smsar, blir full, dansar, pussar, hänger på biblioteket, upptäcker ny musik, övar på mitt pianospelande, spelar gitarr, ser ofantliga mängder tv-serier och sen spenderar jag ganska mycket tid med att ha ångest. Ångest ger inte mervärde i livet, men det är ganska nödvändigt för tillfället. För jag tror att om jag inte har ångest och tänker för mycket just nu så kommer jag nog aldrig komma ur ledighetskoman.

Sen spenderar jag ju ganska mycket tid med att sakna alla mina vänner och släktingar som inte är i Falun, vilket är nästan alla.

Bräl då? Ja, jag vet ju inte jättebra vad hon har för sig eftersom hon är i London, men så vitt jag förstår det har hon det mycket fint! Hon lär sig drinkar och freepourar (vad fan nu det är) hela dagarna. Hon säger Ellor? lite för ofta också. Snart är hon klar med kursen och snart åker Martina till London hon med och deras försök till kollektiv påbörjas. Tror Bräl får fortsätta mer själv sen, om hon finner lite tid och ork.

Jag är ledsen om era intresseklubbar har sprängts efter det här inlägget, men det var nödvändigt!

Pusspuss.