ledigbloggen

Hejhej halla allesammans!

Jag rapporterar fran ett internetcafe i sodra London. Jag ska pa arbetsintervju strax och min kara van Micke tyckte att det var nodvandigt att jag var ute i mycket god tid. Forvisso. Men nu sitter man har, i en liten hala och har inget att gora forens om en timme da jag ska ga och kirra biffen, som man skulle kunna saga. Men jag ska inte klaga, de har gott kaffe!

Livet gar sin stilla gang har borta. Hade en oerhord hemlangtan och gick nastan och bestallde en biljett hem i sondags. Inte lika panikslagen ar jag langre. Men jag skulle vilja hem och fira jul, traffa alla mina alskade vanner!!!!! Jag har nog for bra vanner for mitt eget basta <3 A andra sidan har jag aven vanner har och jag vill ju skapa mig ett liv har, ja de vill jag! Kunna ga ut och partaja nar jag kanner for det, inte behova vanta pa aldersgranser, helgdagar och loningashelger. Kunna shoppa VAD SOM HELST, nastan. Skaffa ett jobb och tjana egna pengar pa heltid. Och bara leva nanstans dar allt inte ar forutbestamt, dar allt kan andras fran dag till dag. Men jag vet inte jag, jag kanske inte far jobb och da har jag inget annat val an att komma hem. Och det skulle defintivt inte vara hela varlden aven om det pa satt och vis skulle kannas som ett misslyckande...

Jag ska ringa och snicksnacka med Emma sen, det kommer bara fa mig att langta hem annu mer, igen. Men kanske kan vi komma fram till nanting vettigt?

Vill bara tillagga att jag saknar alla mina underbara vanner sa SJUKT mycket. Ni betyder mer for mig an ni nagonsin kan forsta! Att jag skulle hitta sanna som er i en och samma klass (och nagra utanfor :) ar ett fucking mirakel! PUSS PA ER UNDERBARA. Klyschan: "ni vet vilka ni ar". Pusspusspusssss!!

Halsar Brel!